En lerig tollare är en lycklig tollare. Så här fin blir jag om kinderna när jag ruskar på leriga handskar. Matte är måttligt road men trots att jag är leriga kinden så är jag ändå världens bästa hund.
När det regnar ute kan man alltid roa sig med att ligga på rygg och greja med leksaker.
Här är det meningen att jag ska plocka upp flaskan och ge den till matte.
Jag får upp farten och ska bara ta flaskan och springa vidare mot matte.
Jag förvandlas till attackhunden Linus och bestämmer mig för att trycka till mitt byte ordentligt.
Jaha minsann, flaskan verkar vara mörbultad nu.
Då ska jag bara kraffsa runt lite för att få ett bra tag.
Det där verkar vara ett bra grepp, inget otäckt grus i munnen.
Nu du matte är jag äntligen på väg till dig.
Äntligen har jag fått ordning på ben, grepp och flaskan. Här tycker jag nog att jag kan jämföras med vilken stjärnapportör som helst!
Höstfärgerna har anlänt och björkarna gör sig redo för vintervila.
Vad är en promenad på landet utan en ko?!
