Jaha matte, jag är redo nu. Vad väntar vi på?
Äntligen har hon sagt åt mig att hämta bollen. Full fart framåt!
Som den lydiga varelse jag är så kommer jag omedelbart tillbaka till matte och visar upp vad jag hittat. Som om det skulle vara en överraskning förresten - jag vet väl vad jag letar efter!
Nu är det jobbigt att vara Linus. Matte har lagt bollen på marken och jag får inte ta den. Men jag vet allt hur det kommer att sluta...
Jag kopplar bara på mitt allra charmigaste leende - det brukar vara effektivt.
Som sagt, bollen är min igen! Resten av utevistelsen förflöt lugnt och fridfullt.
Skogspromenad med matte stod på programmet idag. Skönt att strosa runt i skogen och filosofera tycker matte. Jag däremot vill ha lite mera fart och fläkt så jag springer lite fram och tillbaka mellan träden. Ibland står jag still en stund så att jag kan bli fotad. Lite svårt fotoväder när allt är så himla grått så jag springer snart in i skogen igen.
Stora ståtliga träd iklädda vintergarderoben.
Pinnar är, som jag sagt tidigare, roliga som bara den. De här pinnarna är dock en aning för stora för mig. Jag skulle kanske kunna balansera på dem. Tanken var god men matte sa nej, här ska vi inte fastna mellan timmerstockarna och bryta både tassar och ben. Människorna är bra att ha men ibland blir jag trött på dem - de har en förmåga att säga nej till mina busiga förslag på aktiviteter.
